Vikten av sårbarhet

Det är i sårbarheten vi växer som mest, ändå är det där vi ofta vill vara som minst. Att vara sårbar innebär att riskera att känna smärta, förlust, rädsla och andra känslor som känns obekväma. Men det innebär desto större vinster. Att på riktigt bli sedd och förstådd, att känna själslig närhet och samhörighet, inte minst att förstå och älska sig själv. Det är det här många av oss innerst inne längtar efter, ändå tar det emot så mycket att göra oss själsligt nakna för att på riktigt låta någon få se oss för den vi är, eller låta oss själva se oss i vårt sanna ljus. 

Det som triggar oss är också det som gör oss sårbara, och istället för att rikta tillbaka spegeln till oss själva och bli medveten om våra egna känslor så är det lättare att bli reaktiv utåt och lägger hela vårt fokus på personen som väckt känslan i oss. Det kan vara provocerande att inse sin egen del i det man upplever och det är så mycket lättare att beskylla yttre omständigheter, lika mycket som det kan bli en aha upplevelse som innebär en enorm frihet. En känsla av att kunna styra sitt eget liv och mående precis som man vill, för tänk om sanningen var att vi är offer för våra omständigheter? Då ligger ju kraften alltid utanför oss.

Triggers handlar egentligen om möjlighet till läkning och att lära sig mer om oss själva. Det är här det brister i de flesta relationer, eftersom vi ser triggers som hinder. Men det är precis som i vår egna personliga utvecklingsresa - att det dyker upp motstånd längs vägen är en del av resan, det viktiga är hur vi bemöter det. Och det är här sårbarheten kommer in. Vi behöver vara sårbara för att våga rannsaka det vi inte vill se. Om vi har fokus på att hela tiden lära oss och utvecklas i en relation, så kan vi komma hur långt som helst och växa tillsammans, precis som i oss själva.