Vår utvecklingsresa

Kan vi få för mycket personlig utveckling? 

Jag älskar personlig utveckling - men om det är något jag lärt mig så är det att jag behöver paus även från detta emellanåt. Jag vet att många ljusarbetare, inklusive mig själv, jobbar aktivt med att rannsaka sig själva, sina livsmönster, relationer och bearbeta sina känslor och tankar på ett djupgående plan. Att lägga ned den här tiden på att stärka relationen till oss själva är den vackraste självinvesteringen vi kan göra, men det tar på krafterna och det är inte meningen att vi ska drunkna i det utan jag vill snarare se det som att vi flyter över ytan.

Vi behöver bjuda in glädjen och humorn mer på resan för att hitta en balans i allting - och egentligen skulle jag säga att även detta är en del av hela utvecklingsresan, såsom att ha distansen att kunna skratta åt när det blir fel. Det är meningen att det även ska kännas roligt att växa som människa, men livet har sina toppar och dalar och det är okej. En av de vanligaste fällorna som högkänslig skulle jag säga är att fastna i att känna sig överväldigad av allting, vilket gör att du bara vill lägga benen på ryggen, men det är också viktigt att vara medveten om hur ditt eget förhållningssätt till saker skapar den här känslan.

Många har en natur av att göra saker för komplicerat för sig själva när det skulle kunna vara så mycket enklare - vi har kanske en tro på att livet är tufft eller att det är svårt att släppa taget, vilket också blir likt en självuppfyllande profetia. Att försöka släppa på mönster med en känsla av tvång funkar sällan, utan vi behöver se vad för energi som ligger bakom. En känsla av motstånd är egentligen det samma som att hålla fast vid något.

Målar vi upp allting som jobbigt framför oss kommer vi inte bli inspirerade att ta steget till förändring och allting kommer bli för mycket att hantera. Hur du bemöter din verklighet kommer att transformera din verklighet, så i vilka färger målar du din värld? 🧡