Triggers

Vikten av att möta det vi inte vill möta... 

När vi har en djup rädsla kring något så gör vi allting för att inte behöva möta det - för det känns som att om vi gör det, så kommer allting att kollapsa och vi kommer inte kunna stå stadigt på benen. Det är som ett öppet sår vi vill skydda, vi låter plåstret sitta på istället för att ta bort det och låta det exponeras i dagens ljus. 

När vi undviker det vi räds för så säger vi indirekt till oss själva att det är farligt, samtidigt som det växer sig större med tiden ju längre vi döljer det. Hur kan då att bli triggad eller möta det vi inte vill möta, vara en gåva? Det drivs helt enkelt upp till ytan och i det får vi en chans att läka det och se på situationen annorlunda - hur rädslan har begränsat dig, vad den bottnar i och hur du kan bemöta den på ett nytt sätt. Att helt enkelt bli "vän med rädslan". 

Om du har en djup rädsla för att bli kritiserad och försöker hålla uppe en perfekt fasad för att undvika det, så kommer det hålla tillbaka ditt autentiska jag och sårbarhet. Livet kan då trigga detta mönster genom att du får möta kritik för att du ska släppa taget om det som hämmar din utveckling - när vi ser det så här blir de jobbigaste situationerna en gåva och en chans till frigörelse. På så sätt visar våra rädslor vägen hem, till oss själva. Känner du igen dig? Hur kan du applicera det här synsättet på dina egna rädslor? 🧡