Tankens kraft

Det vi väljer att fokusera på, blir också det som växer. När vi ser brister vart vi än vänder oss, så blir det vår verklighet. Det samma gäller när vi väljer att se möjligheter och potential. Det är lätt att beskylla vår yttre verklighet för allt som sker i vårt liv, men det innebär indirekt att vi inte tror på vår inre kraft och förmåga att skapa det liv vi önskar, istället för att vänta på att det ska ske.

Livet är som en självuppfyllande profetia - det vi tror på blir vår sanning. För vi tenderar att leta efter det som bekräftar vår tro, och så länge vi håller fast vid den så kommer inte någon förändring att ske. Vilket är positivt så länge den handlar om att exempelvis se kärleken hos dina medmänniskor, eller att du kommer att klara ta dig förbi alla hinder och nå fram till din dröm. Men om det däremot är en tro på att du bara drar till dig destruktiva relationer som sänker dig, eller att du inte kommer klara dig ekonomiskt, så blir det ett bristtänkande som inte bara sänker ditt välmående men också blir din sanning och verklighet.

Fundera över vad det är för liv du vill leva, och vad det är som eventuellt hindrar dig från att komma dit. Handlar det om rädslor eller otillräcklighet? En tro på att du inte förtjänar sann lycka och kärlek? Vad bottnar i så fall dessa känslor i? Allting börjar inifrån. Att äntligen få flytta in i det vackra gamla huset på landet, eller att arbeta med det som du alltid drömt om, börjar med dig själv. Det börjar först och främst med att lära känna dig själv så pass djupt att du kommer till insikt om vad du behöver och önskar att få ut av livet, och att sedan inse att du förtjänar det. Det handlar också om att våga tro på att det är möjligt, och att börja ta de nödvändiga stegen för att komma dit. Små som stora, så länge du kommer närmre ditt mål.

Vi glömmer så lätt bort att universum är fullt av gåvor, men för att kunna ta emot dem så behöver vi också vara mottagliga. Om vi håller fast vid gamla destruktiva mönster och negativa trosföreställningar, så blir det som blockeringar för att kunna komma dit vi verkligen vill. Reaktioner när vi möter svårigheter längs vår väg såsom "det är väl typiskt, det här händer alltid mig", blir bara en förstärkning av något som vi egentligen inte vill ha mer av. Här är det lätt att fastna i en offerroll, att saker händer emot en. Istället för att tänka förslagsvis: "Det här verkar vara ett negativt mönster som jag fastnat i, hur kan jag göra för att bryta det?"

Det handlar om att se vad du har, istället för vad du saknar. Det du är tacksam för blir också det som ökar i ditt liv. Att se potentialen i det som kanske i första taget inte är så vackert. Men även hos en vissen blomma finns det hopp. Med rätt näring och omtanke, så kan nytt växa till liv. Försök att se gåvan, eller lärdomen, i allt som du möter i livet. Oavsett om det handlar om att se hur en motgång gör dig starkare, eller en mening i att livet inte blivit precis så som du tänkt dig. Det innebär snarare att det finns en annan plan, som gynnar dig mer i längden.

I slutändan handlar allting om perception. Lycka ligger inte i hur vi har det, utan hur vi tar det. Därmed inte sagt att vi inte ska tillåta oss att känna allt det jobbiga, men att ändå våga hålla fast vid en tro på att det finns en mening med det som sker, och att vi kan välja vad vi gör för slutsats av det. Ibland döljer sig ljuset där vi minst anar det 💛