Stressens natur

Stress handlar egentligen till stor del om avsaknaden av närvaro. Förvisso är livet och alla dess intryck, förväntningar och krav som vi ständigt matas med en stor grund till att vi upplever en alldeles för hög belastning, men det vi ofta glömmer är den stress som vi skapar själva genom våra tankemönster och i våra reaktioner på det vi möter i vår vardag.

Vi kan så klart hantera en viss nivå av stress och den behöver inte alltid vara ohälsosam, men vi behöver balansera det med återhämtning. Det är ofta där det största dilemmat uppstår - vi glömmer bort att ge oss en paus från all aktivitet. För även när vi tror att vi vilar, så kan vår hjärna vara fullt ockuperad med tankar. Vi kan ha lämnat jobbet eller skolan för dagen, men är fortfarande kvar i det mentalt. Kanske att vi funderar på om vi skulle agerat annorlunda i en situation vi hamnade i, eller på vad vi behöver hinna få gjort dagen efter.

Med denna ständiga inströmning av tankar så får vi inte den vila eller frihet som vi behöver, vi blir med andra ord fast i antingen dåtid, eller framtid. Hur ska vi då komma i kontakt med närvaron? Och varför är det så svårt att nå den?

Det är lätt att tänka att det är något vi ska åstadkomma, som om det vore en prestation. Det är ofta där det låser sig då det blir mer i form av ett forcerande, snarare än tillåtande. För det handlar tvärtom om att släppa taget om kontrollen och bara vara. Vårt behov av kontroll kan ibland vara en stor faktor till att vi känner oss dränerade, stressade eller saknar inspiration och motivation.

Just närvaro tycks ofta förväxlas med inaktivitet, medan framtiden förknippas med framåtanda och drivkraft. Men egentligen är det i nuet som vi skapar vår framtid. När vi tillåter oss att vara här och nu så är det som att vi öppnar upp för en ny dimension, där idéer, lösningar och möjligheter kan komma till oss mycket lättare. Tänk vilken befrielse, att bara få följa med istället för att alltid behöva kontrollera varje detalj?

Naturen tar oss tillbaka till enkelheten, när vi själva komplicerar allting för mycket. Den viskar hur mycket av det som vi stressar upp oss över egentligen inte är så allvarligt som vi målat upp det. För vissa kan naturen vara det enda andrummet, en chans att hämta hem oss själva. För hur kan vi, utan närvaron och kontakten med vår själ, känna oss levande och nå vår fulla potential?