Sökandet

När vi känner oss som mest splittrade, så är vi som mest angelägna att finna svar, men det är då det är som svårast att hitta dem. Att inte veta, är något många av oss värderar som fel, eftersom det motsäger vårt kontrollbehov. Men tänk om vi kan finna en frid i ovissheten? Att svaren vi behöver kommer när vi är redo för dem? Tänk om allting inte alltid handlar om att finna svar, utan att släppa motståndet till ovisshet?

Vi människor är som programmerade till att ha kontroll, och vår främsta utmaning är i många fall att ha tillit. Det är ofta det här som sker när vi hamnar i livskriser, för här kan vi inte ha kontroll och behöver lita till att saker kommer att falla på plats. Även om vi inte vet hur, eller när. Vi glömmer allt som oftast av att förvirring är vägen till klarhet, vi kan inte uppleva det ena utan det andra eftersom allt har sin motsats. Hur ofta tänker vi egentligen: "Vad skönt att jag är förvirrad - då kommer jag finna klarhet tids nog"? 

Vi springer ofta vilse i livet genom att jaga efter svaren utanför oss själva, vi vänder på alla stenar och letar överallt, överallt förutom inom oss. Vad skulle vi kunna finna där? Eller snarare, vad är vi rädda för att upptäcka? Tänk om den där saknade självkärleken gömmer sig där, som präglat dig till att jaga efter kärlek och bekräftelse i dina relationer?

På något sätt behöver vi landa i att det här är en del av det vi kallar utveckling. Livskriser skakar om oss och väcker nya insikter, vi tänker att vi vill inte ha dem, men i efterhand landar de flesta i en tacksamhet över att det skedde. För då kan vi betrakta situationen i ett nytt ljus och se att det ledde oss dit vi ville 💚