Självläkning - att våga möta det vi bär på inom oss

- Vikten av att läka våra sår och släppa taget  -

Många av oss bär på gamla sår, sår som vi är rädda för ska rivas upp och som ofta göms väl undan i ett rosa skimmer av att allt är som det ska. En fasad som inte nödvändigtvis bara visas utåt, men även ibland inför oss själva. Det kan vara en skrämmande tanke att möta det som vi innerst inne bär på, men lyssnar vi inte till vad vårt inre har att säga till oss, så går det ofta utöver vårt välbefinnande och det liv vi lever. Det gäller inte bara själsligt, utan också kroppsligt. Ofta när vi inte lyssnar på vårt psyke, så rycker kroppen in med att sända signaler. Det kan exempelvis visa sig i form av en ihållande huvudvärk, magproblem, eller en enorm trötthet. Det är vanligtvis detta som är orsaken till att så många människor råkar ut för utmattningssyndrom, nämligen oförmågan till att känna efter. Det finns en anledning till att vi inte lyssnar på signalerna, för bakom vår ovillighet till att känna in oss själva så gömmer sig en rädsla för vad vi kommer att upptäcka. Det blir som en flykt ifrån det som känns för jobbigt för att möta.

Vissa lyckas dock med konsten att gömma undan vissa känslor och minnen under hela eller större delen av sitt liv, men det är inte direkt en bedrift för det innebär också att man inte får möjligheten till att leva fullt ut. En form av avstängdhet och rädsla som sätter blockeringar till livets gåvor. Man går miste om känslan av att känna en fullständig glädje och kärlek till livet, men framförallt att känna frihet. För det är precis så det känns att släppa taget om gammalt bagage som har hållit taget om oss - det är som en stor börda som släpps ifrån dina axlar, och du kan äntligen få flyga fritt. För vad tjänar du på att förneka och därmed hålla fast vid det som inte gör annat än begränsar dig? Smärtan finns ändå där, men den kan uttrycka sig i andra former. Den kan förslagsvis dyka upp som bakgrund till dina reaktioner på andras handlingar. Det är dina ömma punkter, som påverkar och väcker starka känslor inom dig. Fast du tänker kanske att det endast handlar om just den situationen, att du är besviken på personens bristande förståelse eller känner kanske att världen straffar dig för något. Vi tänker ofta inte på vad som egentligen kan ligga bakom, i en större kontext. 

Vi tror att om vi blundar tillräckligt hårt, så försvinner det. Men det kommer aldrig att försvinna om du inte först erkänner det och läker det. Först då kan du låta det släppa greppet om dig. Vad det innebär, är att du vågar landa i de känslor som du bär på inom dig. Känslor kan aldrig skada dig, även om det ibland kan kännas så. De är vägen till läkning, som visserligen kan göra ont men det belönar oss också trefaldigt i efterhand. Det finns också de som tvärtom har väldigt lätt för att uttrycka sina känslor, men istället har en förmåga att drunkna i dem. Det blir lätt att man fastnar där, och inte riktigt kan ta sig vidare. Problemet här är att man har svårt att komma till punkten av acceptans för de känslor man upplever - ett ifrågasättande varför man känner som man gör. Men nyckeln till att bli frigjord ifrån våra gamla sår, är att till en början bara tillåta de att finnas. Det är egentligen inte så bara, det kan vara otroligt svårt för många. Men det handlar också om att finnas där för oss själva, att trösta dig själv och absolut inte döma. För om du slår på dig själv i dina sårbaraste stunder, så kommer du endast förstärka det som gör ont. Så det handlar inte bara om att möta det du bär på inom dig, utan också att ta hand om det.

Historia har en förmåga att upprepa sig när vi inte har släppt taget om den, det är då vi bär med oss vårt förflutna in i nya relationer och situationer. Vi kanske hoppas på att det kommer att bli annorlunda, men märker så småningom hur vi lyckas dra till oss liknande människor, och hamnar i samma problemfällor som vi tidigare gjort. Det som händer här är att vi går med likadana tankemönster och känslor som tidigare, vilket i sin tur attraherar in liknande energier i vårt liv. Du kanske har ställt dig frågor såsom: Hur har jag lyckats hamna i den här situationen nu igen? Varför känner jag mig attraherad av människor som jag vet inte är bra för mig? Svaret är att vi känner oss dragna till omständigheter och människor som vi redan är bekanta med, just för att det inger en trygghet för oss, oavsett om det är sunt för oss eller inte. Vissa kallar det för livsteman - ett mönster som återupprepas tills vi har tagit itu med det. Så länge vi inte går till botten med vårt förflutna, så kommer vi att fortsätta att dra till oss sådant som är en spegling av våra erfarenheter. Detta mönster kan också vara väl dolt, man kan behöva skrapa lite mer än på ytan för att lägga märke till det. Det kan komma i olika förklädnader, men fortfarande riva i samma ursprungliga sår.

Så tillåt inte det förgångna avgöra din framtid, släpp istället taget om det som inte gynnar dig och lämna utrymme för det som är menat för dig och som du förtjänar. Låt det som komma skall vara som ett oskrivet blad, där möjligheter kan flöda fritt in i ditt liv.