Själsliga relationer

Vissa av oss, i många fall gamla själar, går och bär på en stark längtan efter att få uppleva själslig samhörighet med en annan människa under större delen av vårt liv. Det här sträcker sig så mycket djupare än en vanlig form av "jordlig" kärlek som många av oss kan söka efter i exempelvis en partner, det är som att varje fiber i vår kropp längtar efter att förenas med en annan själ. Det är på en själslig och energimässig nivå som sträcker sig förbi alla de yttre fasaderna, som att kunna kommunicera på ett annat språk än det vi är vana vid. Ett eget språk som kan ske exempelvis i tystnad, via ögonkontakt eller beröring. Det handlar alltså snarare om ett utbyte av energier, där det bara finns en stark känsla av samhörighet och djupare förståelse som är lika svår att förklara i ord som att sätta in i ett fack. Detta grundar sig i att det är en villkorslös kärlek som råder, som är menad att ge oss upplevelsen av sann kärlek utan att vårt ego kommer i vägen. Men även om det är det är detta som är syftet, så är det sistnämnda i många fall precis det som sker. 

När vi möter dessa vackra själar kan vi till en början sväva lite på rosa moln och känna en djup tacksamhet över att få uppleva en närhet och förståelse som vi alltid längtat efter. Även om detta är ett tillstånd som vi så gärna vill stanna i, så är det dock vanligt att dessa känslor kan övergå till rädslor, åtminstone för en av parterna. Rädslor över vadå, kan man fråga sig? Det beror på vad var och en bär med sig för bagage sedan tidigare, men ofta kan det handla om rädslan över förlust, att bli sårad eller såra den andra personen i fråga. När vi får uppleva ett så här pass vackert band med en annan människa, så kan nämligen vår värsta fasa över att förlora den här personen eller att på något sätt bli skadad dyka upp. Eftersom kärleken tenderar att vara så pass stark, men också för att din själsfrände blir som en spegling av de tidigare sår du bär med dig, så kan alltså med tiden tidigare smärtfyllda minnen dyka upp som ett brev på posten. Vilket inte är konstigt, eftersom kärlek har en enormt läkande kraft. Och att läka är smärtsamt, men att detta i slutändan leder till en frihet från begränsningar samt att du får en möjlighet till att känna dig fullkomlig i dig själv, är inte att förglömma. 

Om den här rädslan tar över så tenderar den att sätta sig som en stor barriär mellan er. Men vi har alltid ett val - antingen kan vi välja att möta rädslan eller andra eventuella känslor som blockerar, och få en möjlighet att både växa och läka på ett andligt plan, vilket i sin tur ger er en möjlighet att utveckla det vackra band som universum välsignat er med. Eller så väljer vi att stänga av, eller på andra sätt fly ifrån relationen genom att låta vårt kontrollbehov ta över, förminska de känslor vi upplever och blunda för sanningen som stirrar oss rakt i ansiktet. Ibland kan dock själva läkningen vara så pass djupgående att du kan behöva egentid för att vårda dina sår och fokusera på dig själv. Det i sig är en annan sak, där du i så fall tillåter läkningen att få komma till uttryck och genom detta i sinom tid öppnar upp för att bli redo att möta en annan människa på en själslig nivå. 

Ofta så kan en känsla av att inte kunna hantera alla känslor som dyker upp uppstå, eftersom det hela kan kännas så överväldigande på så många sätt, kanske med en känsla av att det är för bra för att vara sant. Men viktigt att ta med i beaktande här är att vi aldrig hade fått uppleva detta om vi inte vore redo eller starka nog för att hantera det. Men det är dock här vi tenderar att vilja fly och dra oss undan. Och detta behöver inte betyda rent fysiskt, vi kan fortfarande vara kvar i relationen men ändå stänga av på ett själsligt plan genom att sätta upp en mur. Vilket också innebär att det band som var där från början kanske inte känns av på samma sätt längre. Det innebär inte att det är borta, snarare att det finns blockeringar i vägen. En själslig connection kräver nämligen ett öppet hjärta, en sårbarhet och vilja att släppa in. Viktigt att komma ihåg är att varje gång du försöker fly i en själslig relation, som i  sig är en spegling av dig, så flyr du samtidigt ifrån dig själv. 

Ofta så brukar det dock vara den ena personen som flyr, vilket i sin tur skapar en reaktion hos den andra som börjar jaga. Det kan handla om att jaga efter bekräftelse och kärlek, att försöka hjälpa den andra att förstå, eller att vilja ha kontroll genom att få sin själsfrände att befinna sig på samma plats som en själv. Men även om du (eller din själsfrände) har tryggheten och styrkan att våga utveckla er connection, så går det inte att kontrollera eller ta ansvar för hur den andra väljer att agera. Det är här vi blir tvungna att släppa på kontrollen och acceptera hur situationen ser ut, och låta honom/henne få komma till insikt på egen hand. För om inte vi ger den chansen till vår andra motpart, så kommer han/hon aldrig att få chansen att få till sig lärdomen som är själva syftet med er relation. Det är så lätt att glömma att lärdomarna som tillkommer i en så djup kontakt är det mest essentiella, hur gärna vi än vill stirra oss blinda på att påverka relationen den riktning som vi vill ha den. Det enda sättet vi kan göra för att stärka relationen är genom att ta vårt eget ansvar och våga blotta vår själ och uttrycka det vi på djupet känner, samt att ha tillit till att det finns ett högre syfte, då slutdestinationen kan vara oförutsägbar. 

Dessa själsliga relationer behöver dock inte alltid vara så prövande, allting hänger på vart du och din själsfrände befinner sig i sin egen själsliga resa och utveckling. Om båda har kommit längre i sin andliga utveckling och fått bearbeta mycket tidigare bagage så kan det bli en helt annan upplevelse, eftersom kärleken då kan flöda fritt och det är då vi kan fortsätta tillsammans på vår resa. Då är det också det som är menat, precis som själsfrände-relationer som kantas av allt för mycket hinder och svårigheter ofta tenderar att handla om vår egen utvecklingsresa och inte alltid är menade att hålla i längden. Att släppa taget kan dock vara något utav det svåraste som finns, speciellt när det gäller en person som vi delat en ovanligt djup och speciell kontakt med. Men ibland kan det vara en del i själva utvecklingsprocessen, där vi får möjligheten att stärkas i vår egen självkärlek genom att sätta gränser och inte acceptera att få mindre än vad vi förtjänar. Bara för att det finns ett själsligt band så innebär det inte att vi ska tolerera vad som helst, det kan fortfarande var en otrygg relation som inte är för vårt högsta bästa, och då är det viktigt att våga gå vidare och se att det finns någonting bättre för oss längre fram.

Glöm inte att du förtjänar så mycket mer än att nöja dig med brödsmulorna. För ibland kan dessa själsliga möten reflektera det som du söker i en relation till en viss grad, men sakna andra essentiella delar. Men det är så lätt att hålla fast vid de bitarna som vi önskar oss, och blunda för det som brister. Och här någonstans så gömmer sig en tro på att vi inte kan få hela paketet, vilket gör att vi kanske stannar och håller fast vid det vi har, när relationen i själva verket kan handla om att visa att det vi söker efter finns därute. För även om mötet med dessa själsfränder kan kännas få förunnat, så kan vi möta flera av dem i ett och samma liv. Och det själsliga bandet kan uttrycka sig i alla möjliga former, inte enbart som kärlekspartners. Vore det inte egentligen konstigt, om det enbart fanns en person på hela jordklotet, som vi kan få uppleva den här speciella själsliga kontakten med?

Så oavsett hur din egen resa och upplevelse ser ut, se det som en gåva från universum. Det kan vara lika vackert som utmanande, eftersom det högre syftet främst handlar om växandet i oss själva. De eventuella svårigheterna är som en förklädd gåva, då de alltid i slutändan leder oss till livsviktiga insikter som tar oss framåt på vår egen själsresa.