Sårbarheten

Utan sårbarheten och villigheten till att blotta din själ så kan du inte bygga djupare band med en annan människa. Ändå är det så många stängda hjärtan som längtar efter att få uppleva samhörighet, connection och att på riktigt bli sedd för den man är. Det blir som att sända ut dubbla signaler till universum - samtidigt som du bär på den här djupa längtan efter sann kärlek, så är du inte öppen för att ta emot den.

Vi kan till och med gå runt med tron på att vi är redo, medan vi i själva verket är avstängda eller på olika sätt blockerar för oss själva. Ibland har vi en tendens att skynda på för snabbt, vi tänker att vi är redo för att vi vill att det ska vara så. Men när vi forcerar saker så lägger vi i själva verket krokben för oss själva. Det är när vi låter det få utvecklas naturligt, utan att vi pushar på för mycket, som vi kommer dit vi ska. Vi behöver egentligen inte bekymra oss över när vi är klara, eftersom det alltid visar sig med tiden. Då känner vi det bara inombords, och då har frågan "när" inte längre någon betydelse.

Det viktiga är att vi fokuserar på vår läkning genom att tillåta våra känslor att få finnas - att släppa taget om gamla barriärer och läkas både själsligt och emotionellt är egentligen inte alls krångligt i teorin, det handlar egentligen bara om närvaro och acceptans. Att våga vara och stanna i det som känns. Men rent praktiskt är det svårt, eftersom det är smärtsamt. Men ju ondare det gör, desto större läkning. Det bevittnar dessutom om vilken styrka du besitter, att det du trodde skulle besegra dig faktiskt visade sig vara det som gör dig stark.

Det är när vi genomgår detta som vi också öppnar upp vårt hjärta för sann kärlek och själslig connection - för när du vågar vara sårbar med dig själv, så vågar du också det med någon annan. Och när du omfamnar kärleken till dig själv inifrån så öppnar du upp för att släppa in kärleken även utifrån 💚🌿