Rädslan av förlust

Hur kan vi våga närma oss en annan människas själsliga djup och blotta vår själ, utan att förlora oss själva?

En av de mest återkommande rädslorna i nära relationer är känslan av förlust. I många fall handlar det om att förlora personen vi älskar, men i grund och botten är den här rädslan starkt förankrad med oss själva. Att tappa bort dig själv i en relation är lätt hänt när du redan känner dig förlorad och vilsen i dig själv, det är då det romantiska sökandet blir ett sätt att fylla tomheten inombords. Vi tänker att vi hos en annan själ kan finna den mening, kärlek och fullkomlighet vi söker - och när vi då möter den utanför oss själva blir vi livrädda att förlora det igen. 

Hur hittar vi då denna saknade pusselbit? 

Svaret ligger alltid hos dig själv och relationen blir i sin tur som en andlig vägvisare för vad som finns att upptäcka i ditt inre. Även om den kan trigga dig och sätta igång känsloprocesser så speglar det alltid tillbaka till din egen utveckling, och du får verktyg att jobba med hos dig själv för att finna en helhet inom dig själv. Det är det här som skapar trygghet och hjälper dig släppa beroendet av andra människor - vetskapen om att du alltid finner svaren inombords. Även om du redan vet om det så tenderar vi att falla tillbaka i gamla mönster och glömma bort det. 

Så sluta söka i det yttre och börja med att stanna upp. När vi börjar möta vårt inre tomrum så läker vi, och i läkningsprocessen så växer kärleken. Och när vi väl förankrat den kärleken i oss själva så kommer inte rädslan av att förlora varken dig själv eller någon annan att ta över eftersom det du sökt efter alltid funnits där. Kärleken är starkare än rädslan och när vi tillåter den att leda oss blir vi fria och kan släppa på de begränsningar som hållit oss tillbaka i vår utveckling 🧡