Ovissheten.

Ovissheten kan vara något utav det svåraste och läskigaste som finns, just för att det innebär att vi inte har någon kontroll. Och det skapar i sin tur en känsla av otrygghet - en känsla av att vi inte har någon stabil grund att stå på. Det finns mycket i livet som kan innebära en trygghet för oss, såsom en nära relation, vårt arbete eller någon form av gemenskap. När detta då tas ifrån oss så kan det skapa en enorm rädsla och känsla av ensamhet.

Vi behöver alla känna någon form av tillhörighet, meningsfullhet eller vara del av ett sammanhang för att må bra, där det kan vara viktigare för vissa än andra. Men de flesta av oss hamnar i en situationen emellanåt där vi saknar detta, och ibland kan det handla om att vi står inför en förändringsfas, där vi behöver släppa taget om något för att kunna välkomna det nya. Även om det gamla innebar en trygghet för oss.

Men trygghet är inte alltid av godo. Den kan innebära stagnation och att hålla fast vid någonting som inte är bra för oss, såsom ett destruktivt mönster. Kanske att vi inte vill lämna en relation som får oss att må dåligt för att vi är så bekväma i den, eftersom där vet vi vad vi har. Ibland kan just vetskapen och säkerheten väga högre än att känna en meningsfullhet och glädje i livet. Men för att komma dit så kan vi behöva gå vägar som vi inte vandrat förut.

Ibland behöver vi vila i ovissheten ett tag, för att finna en trygghet som bor inom oss istället. En trygghet som inte är beroende av våra yttre omständigheter, och som i längden kan speglas i vår livssituation. Allting nytt blir med tiden också en vana, och det som är okänt behöver inte vara farligt. Det kan tvärtom vara fullt av dolda gåvor.

Det är lättare att fastna i oro inför framtiden, än att vila i en tro om att allting löser sig. Men vad är det som gör att vi lättare fastnar i bristtänkande, istället för att se möjligheterna? Varför målar vi upp allting som kan gå fel, istället för allt som kan gå rätt?

Kanske för att vi i grunden är mer rädslostyrda och har det som ren överlevnadsstrategi, som ett sätt att beskydda oss. Men egentligen är det ett tillstånd som mer begränsar och hindrar oss från att stå i vår fulla kraft. För om vi följer vårt hjärta så kommer vi på rätt väg, medan rädslan kan leda oss in på villovägar. Med andra ord är rädslan både en paradox och självuppfyllande profetia - vi kan alltså genom att styras av rädsla i själva verket skapa det vi är rädda för.

Därav inte sagt att vi inte får känna rädsla, då det är ett naturligt känslotillstånd som vi behöver få utlopp för. Speciellt när vi står inför något nytt. Men omfamna den istället för att låta den kontrollera dig. Ge av din kärlek och förståelse till dig själv, så får rädslan en chans att transformeras till någonting vackert. 🧡🍁