Mörkret - vägen till ljuset

Det ligger någonting fint i att tillåta sig att falla ihop ibland, att känna mörkret lägga sig som en slöja över en. Att känna sig översköljd av sorg, rädsla och ensamhet. Att krypa ihop som ett litet barn, och vilja gömma sig ifrån vad som för stunden kan kännas som den "farliga omvärlden". 

Men det är inte farligt. Vi brakar alla samman emellanåt, och vi behöver få göra det för att hämta nya krafter och hitta till ljuset och livslusten igen. Allt kan kännas så meningslöst och mörkt i just den stunden, och det kan kännas som att du kommer vara i det för alltid. För just där och då så är det din verklighet. Då är det svårt att se hur du kommer att skratta, leva och njuta av livet snart igen. Men det kommer att ske. 

Livets upp och nedgångar, det är en naturlig del av att vara människa. Hade vi gått runt och varit lyckliga hela tiden så hade vi inte utvecklats så enormt mycket. Vi hade heller inte alls uppskattat livet på samma sätt. Kontraster behövs för att kunna urskilja vad som är vad. 

Så våga vara i det här mörkret, om så bara för en stund. Se vad det vill berätta för dig. Vårt inre mörker bär på så mycket insikter, som också leder oss dit vi vill. Egentligen så ligger mörker och ljus närmre varandra än vad man kan tro. Det är flykten ifrån mörkret som gör att du fastnar i det, för det hjälper aldrig att blunda och förneka det. Men när du omfamnar och accepterar det, så kommer det att visa dig vägen till ljuset. ☀️