Känsliga själar

Att leva som en känslig själ i en värld som denna är inte alltid lätt. Delvis på grund av den hårda syn som präglar samhället där vi förväntas visa upp en stark fasad, snarare än att visa oss sårbara. Men inte minst för att vi ofta är så hårda emot oss själva. Detta skapar ofta en inre kamp, där vi försöker att vara någon som vi innerst inne vet inte är vårt sanna jag. Kanske att vi till och med försöker stänga av våra känslor för att slippa känna så mycket hela tiden. Men det är just det som är problemet - motståndet. Att sätta en negativ stämpel på något som egentligen är något vackert och naturligt - vår sårbarhet. 

Det handlar inte om att motarbeta vår känsliga natur, utan snarare att lära sig förstå den och göra den till en styrka. För när vi börjar omfamna och acceptera vår känslighet så växer vi enormt mycket och kan börja samarbeta med den istället. Det är när vi är osäkra på oss själva, har en låg självkänsla och inte kan se till våra egna behov som vår känslighet blir till ett problem. Då blir det svårt att hantera alla känslor, tankar och intryck, eftersom vi inte har en trygg grund att stå på. Vi tenderar då ofta att söka efter bekräftelse, kärlek och trygghet hos andra människor, men upptäcker då att det vi söker efter inte finns utanför oss själva. 

För även om vi behöver omge oss med förstående och likasinnade människor, så behöver vi framförallt arbeta med vår självsyn. Att älska vår sårbarhet, och känna att det är helt okej att känna så mycket. Även om det kan bli överväldigande ibland. Men även jobba med hur vi ser på omvärlden - att inte jämföra oss så mycket med andra människor. För vi kan ändå inte förändra den vi är och kämpa emot det som ligger i vår natur. Och bilden du har av andra människor är egentligen en illusion, för den är enbart baserad på din egen uppfattning. 

Att känna är att leva. Och precis som livet har sina toppar och dalar, så har våra känslor likaså.