Jakten efter lycka

I vår strävan efter att växa som människor så är det lätt att hamna på villospår om vi blir för fästa vid idén om att bli "fullkomliga". En stark önskan att vara där allting har fallit på plats, för det är då vi kan vara lyckliga, tänker många. Men tänk om den största glädjen handlar om att vara tillfreds med vart du befinner dig för stunden? Tänk om nuet är enda sättet för oss att finna den känslan vi söker?

Denna hets om att ständigt vara lycklig som präglar vårt samhälle - är den sund? Eller kan det i själva verket vara så att det skapar olycka? Lycka är ju någonting som kommer djupt inifrån vår själ, inte något vi kan forcera fram eller lura oss till att känna genom fasader.

Att tillåta oss att känna negativa känslor såsom sorg, besvikelse eller frustration kan vara en viktig faktor för att kunna känna lycka. För ibland skapar vi vårt eget fängelse genom att hålla fast vid gamla mönster och känslor som blockerar oss från att vara fria och det vi innerst inne önskar oss. Och vi behöver vara fria i alla våra känslor, positiva som negativa. För i slutändan så är ju det viktigaste av allt att vi är sanna mot oss själva.

Som små barn är vi helt fria. Vi tillåter oss att gråta, skratta och leka. Vi tillåter livet att få skifta i sina nyanser, och vi är mer förankrade i nuet. Vi är inte präglade av vad andra människor tycker och tänker om oss, utan följer vår inre lust och känsla. Vi behöver plocka fram det här inre barnet vi alla bär inom oss, och minnas tillbaka till den tid när vi inte begränsades av barriärer.

Livet är så skört och dyrbart. Vill vi slösa bort vår tid på att låtsas - eller vill vi leva?