Flykten från oss själva

Hur mycket du än vill fly ifrån något, så kommer du i slutändan behöva möta det. Vi tänker att ju mer vi undviker något, desto mer avlägsnar vi oss ifrån det. Men det som sker är egentligen raka motsatsen, vi blir istället helt fast i det eftersom det innebär att vi låter det få ett järngrepp om oss.

Det samma gäller när vi jagar efter någonting som vi verkligen vill ha. Jag syftar då på när vi känner ett begär efter något, så pass att vi har svårt att tänka på något annat. Det behöver inte ens vara någonting konkret. Många av oss kan känna en stark längtan eller behov efter något, utan att veta vad det är. Någonting som ska fylla en inre tomhet. Kanske i form av kärlek, eller en meningsfullhet. Eller någonting som vi vet inte alls är hälsosamt för oss.

Vissa flyr ifrån sig själva, andra jagar efter kärleken hos en annan människa. Ibland så går det hand i hand med varandra. Att jaga utanför sig själv är en flykt ifrån sig själv. Att fly ifrån en annan människa, kan också innebära ett motstånd till att möta sådant vi inte vill se hos oss själva. Det kan handla om att en annan människa speglar våra sår och rädslor så starkt, att vi hellre väljer att blunda. Men då sviker vi också oss själva.

Oavsett om vi flyr eller jagar, så grundas det i vår rädsla, men också i vårt kontrollbehov. Och vi blir aldrig kvitt den genom att låta den styra oss, enda sättet att bli fri är genom att stanna upp och lyssna till vad den har att berätta för dig. Här kan många lärdomar växa fram men också en inre läkning ta form, vilket gör att det som tidigare varit förlamande transformeras till en drivkraft. Då kommer också din inre röst bli klarare och därmed starkare än rädslan, vilket hjälper dig att följa det du innerst inne behöver och längtar efter, snarare än att begränsas av det du är rädd för. 💙