En vaken värld

Väntans tider..

Det kan för vissa kännas som en evig väntan just nu. Kanske att känslan av längtan och drömmande blir starkare än någonsin, en längtan bort till en tid när detta är över. En längtan efter frihet och mänsklig kontakt, utan att ständigt behöva bekymra sig över konsekvenser. Längtan efter varandra. För det blir allt tydligare hur mycket vi behöver varandra, och att vi alla är en enhet. Bara ett leende från en främling som promenerar förbi dig kan göra din dag, eller ett samtal med en nära vän. Så mycket som vi tidigare kan ha tagit för givet, är just nu inte lika självklart längre. 

Sanningen är att många av oss har under en lång tid levt ett liv där vi ständigt är på väg. Mot nästa destination, mot nästa aktivitet, mot nästa mål. Alltid i rörelse, sällan stillastående. Djupt nedsjunkna i våra mobiler, ständig stimulans. Vi glömmer att möta varandras blickar när vi går förbi varandra, för vi är helt uppe i allt som sker i vårt eget liv. Vi glömmer bort närvaron. Och i alla denna ständiga stimulans som kryllar av möjligheter och oändliga alternativ, så blir vi beroende av ett överflöd. Ett överflöd som vi lätt glömmer att vara tacksamma för, eftersom detta är vår vardag. Men samtidigt som vi har allt detta, så kan det snarare lämna ett tomrum än att fylla oss med mening. För utan tacksamhet och närvaro så blir det svårt att känna äkta lycka, då spelar det ingen roll hur mycket vi har i livet. 

Så vad händer då nu när allting stannar upp? Jo, vi blir tvungna att möta oss själva. I närvaron och i tystnaden. Genom att vi inte har lika mycket att fly iväg till och distrahera oss med, så får vi utrymme till att vakna upp och se oss själva i spegeln. Vad är det för tankar och känslor som dyker upp? Vad vill de säga dig? Vad har du för drömmar och längtan, som du kanske lagt på hyllan och inte vågat erkänna för dig själv? Även om detta kan vara svårt så ligger det också någonting vackert i det, eftersom du får en möjlighet att komma närmre din inre kärna - det som på riktigt gör dig lycklig. Det som skapar kärlek och förståelse gentemot dig själv. 

Men vi börjar inte bara möta oss själva, utan även varandra. Vi vill kanske inte längre stirra ned i marken eller i vår telefon i mötet med främlingar, eftersom det kan vara ett av de få möten vi får just nu. Det får en helt ny betydelse, eftersom det är på riktigt. Vi behöver bli sedda och vi behöver mänsklig värme. Det blir mer verkligt nu, och det får oss att öppna upp oss mer. Att börja lägga märke mer till vad som faktiskt sker runtomkring oss. 

Så på sätt och vis blir detta en tid att komma ikapp oss själva. I svåra utmaningar så gömmer det sig alltid lärdomar, och även om vi känner att världen står still just nu så står det med minsta sannolikhet inte still inombords. Vi växer och får nya insikter, som vi sedan får stor glädje av på vår resa framåt. Vår verklighet skapas inom oss, inte utanför oss. Det spelar ingen roll hur vacker utsikt du blickar ut över, om du inte kan se den för att ditt sinne är ockuperat av negativa tankar eller är rotat i framtiden.

Låt oss se till att vandra mot en mer öppen, kärleksfull och vaken värld 💚