En högkänslig människas värld

Till alla högkänsliga själar - känner ni igen er? 

Jag målar världen i nyanser som skiljer sig från vanliga färger. Jag kan lägga märke till detaljer som andra i min närhet inte ser eller känner, bara en enkel doft kan skapa starka känslominnen från barndomen. Doften av ett lypsyl som jag älskade att använda som liten eller den där speciella lukten från min första jeansjacka tar mig tillbaka till lågstadiet och upprymdheten jag kände då, när sommaren stod för dörren.

Min känslighet gör också att jag fångar upp andra människors känslor som om de vore mina egna, jag blir berörd och påverkad av andras mående och livsberättelser. När jag lyssnar på musik hör jag inte bara melodier och ord, jag känner musiken i hela min själ och ibland förs jag till en helt annan dimension där tid och rum inte existerar, en plats inom mig där jag bara får vara. Vissa melodier får mig att vilja dansa ur mig all den livsglädje och eufori som översköljer mig, medan andra får mig att vilja gråta. Oavsett ger musiken min själ näring och en djup meningsfullhet, men också ett utrymme där alla mina känslor får ta plats.

För mig har i princip allting en djupare betydelse och känslomässig koppling. Jag har varit sådan ända sedan jag var sju år och sprang runt med min bästa vän i dalen som låg precis intill mitt hus för att mata djuren i hagen eller utforska naturen. Redan då började jag drömma om kärleken, en bild som jag byggde upp genom romantiska filmer. Filmen om Titanic fick mig att gråta i timmar efteråt, det var som att jag själv fick uppleva den kärleken, smärtan och sorgen som utspelade sig i filmen. En stark inre längtan började växa sig fram om att få dela det där djupa bandet med en annan människa - kärlek som det riktigt slår gnistor om och som vissa påstår bara finns i fantasins värld.

Jag har alltid varit en sökare, vilket har bottnat i en önskan om att finna en djupare mening med mitt liv och att hitta mig själv. Innerst inne har jag vetat att jag inte finns här på jorden för att passa in då större delen av mitt liv har präglats av en ständig vilsenhet som gjort att jag baserat mina val på vad jag trott förväntats av mig. Men det är för att jag varit menad att gå min egen väg, breda ut mina vingar och flyga fritt. Och det är genom att sluta gå emot min egen natur som förändringen och transformationen kan ske, där knoppen äntligen kan växa ut till en blomma.

~ Ljuslängtan ~