Drömmandet om framtiden

Så lätt det är att längta sig bort till något annat än det som vi är i för stunden. Det är som att vi alltid är steget före, och tänker att det måste finnas något bättre längs hörnet. Som att det vi har här och nu aldrig är tillräckligt, ett ständigt sökande efter mer. Detta är när egot styr oss, och är ett uttryck av en inre tomhet som vi tänker ska kunna fyllas med saker, människor eller kanske en förändring i våra yttre omständigheter.

Vi har ofta en bild av att när vi kommer till ett visst mål, då kommer vi vara nöjda. Men när vi väl kommer dit, så infinner sig sällan den tillfredsställande känsla som vi hade önskat. Det är för att det är vårt synsätt som är felet - så länge vi tror att sann lycka är något avlägset som ligger i framtiden så kommer vi inte nå det.

Nyckeln är att stanna upp. Att öppna våra ögon och vara tacksamma för det vi har nu, för utan tacksamhet så kan vi inte heller helt uppskatta livets gåvor som väntar oss längre fram. Tacksamhet skapar goda energier i vårt liv, som generar ännu mer att vara tacksam över. För vad är det för mening med att få allt det vi önskar oss, om vi aldrig kan uppskatta det fullt ut?

Därmed inte sagt att det är fel att längta, tvärtom. Längtan är viktig för att den gör oss levande, skänker glädje och skapar vackra visioner om framtiden. Men längta inte i en tro om att framtiden är bättre än nutiden. Alla faser i livet har sin mening, och det enda som faktiskt är verkligt är det som sker nu. Dåtiden är redan förbi, och framtiden är inte ännu kommen. Så stanna i nuet, om så bara för en stund. Se att allt är som det ska vara just nu, även om det kanske inte ser ut precis så som du hade önskat.