De tystas språk.

Att vara den som hörs och syns mest är inte detsamma som att vara den som vet bäst. Det innebär heller inte att varken vara mer kompetent, framgångsrik eller lycklig. I en värld som ständigt tycks efterfråga att vi ska ta för oss så mycket som möjligt så kan det skapas starka inre konflikter hos dem som inte känner sig hemma i den rollen. Men att vara tyst, försiktig och inkännande är egenskaper som är enormt underskattade. Egenskaper som ofta innebär djupare observationer, reflektioner och tankar. Vilket också resulterar i en stor visdom, samt idéer och perspektiv som andra kanske går miste om. 

Och vad skulle hända om vi alla ville stå i centrum, och pratade i mun på varandra hela tiden? Vem skulle lyssna, och hur skulle vi uppnå en balans? För att kunna se utifrån ett djupare synsätt behöver vi också ta ett steg tillbaka och känna in och våga vara i tystnaden. Insikter kommer sällan till oss när vi begär dem, utan snarare när vi har tålamod att vänta in dem. 

Det finns så mycket fler språk än det verbala. Introverta har ofta en förmåga att nå ut i andra former och har en rik inre värld som kan uttryckas i olika former såsom musik, konst eller i text. Och det är enormt kraftfulla och minst lika bra verktyg för att kommunicera ut budskap. Budskap som också kräver mer eftertanke och reflektion.
När vi kan inse att det inte finns något som är bättre eller sämre, utan våga vara stolta över vårt alldeles egna uttryckssätt, då kan vi finna en balans. Så länge vi inte jämför oss själva med andra människor utan istället låter oss vara den vi på djupet är och ser våra unika styrkor, så är vi i kontakt med vår inre kraft och kan skapa precis vad vi vill.