Den andliga vägen

- När livet blir som en enda livslång skola -

Andlighet. Det är egentligen inte mer än ett begrepp som ska sammanfatta och omfamna något som är så mycket mer omfattande än vad ett ord kan beskriva, men som i grund och botten handlar om att finna sig själv. Vi människor är så fästa vid begrepp, etiketter och att sätta saker i fack. Vi vill gärna förenkla allting så att det blir så begripligt som möjligt. Därför så kommer jag att använda begreppet andlighet i syfte att göra det enklare att förstå vad jag skriver om, även om jag vill poängtera att detta kan innefatta olika innebörd för olika människor. Det andliga har egentligen inga gränser, det finns överallt, i oss alla. Att leva ett andligt liv innebär att acceptera ovissheten. Att acceptera att vi inte kan förstå och veta allting. För det representerar allting som inte går att ta på, som vi inte kan få konkreta bevis för att det existerar. Allt vi har är egentligen vår tro. För vissa av oss så kommer den naturligt, som ett inre vetande som inte går att förneka. För andra så är det något som växer fram. 

Att leva ett andligt liv är inte alltid en dans på rosor - det innebär att hela tiden arbeta med sig själv på ett själsligt plan, att släppa taget om gammalt bagage som står i vägen för att kunna läka på djupet och finna sitt sanna jag. Att vara sann emot sig själv är själva grundstenen, för hur ska du kunna förstå dig själv om du ljuger för dig själv och går emot det du innerst inne känner är rätt för dig? Allt detta handlar om ett enda mål - att hitta hem. För det är ofta vi som är sökare som fastnar för det andliga, eftersom vi känner att vi har svårt att finna vår plats här i livet. En känsla av att det finns så mycket mer än det som vi ser på ytan, och att vi kanske kommer ifrån en annan plats långt härifrån, en plats som är vårt verkliga hem. Vissa av oss kan känna en oförklarlig hemlängtan, som vi egentligen inte vet vart den är kopplad till. Men allt det vi söker och längtar efter, kan vi finna i oss själva. Så ju mer vi fokuserar inåt, desto fler svar finner vi på de frågor vi bär på. Hemma är inte nödvändigtvis bundet till en specifik plats, det är mer en känsla. Du kan finna ditt hem både i dig själv, i en annan människa, i en gemenskap, i naturen, eller kanske i ditt livskall. 

Men en insikt som har kommit till mig på senare tid är att den andliga utvecklingen sträcker sig så mycket längre än till att utvecklas på ett själsligt plan. För eftersom detta innebär att vi utvecklar vår känslighet och intuition, så kan det också innebära att våra kroppar blir känsligare. Helt plötsligt så kan du upptäcka att du inte tål vissa ämnen och behöver göra kostförändringar och bryta tidigare ohälsosamma ovanor. Det kan vara att du känner att din mage börjar säga ifrån allt mer, eller att du får lägre energi och blir tröttare av viss mat. För det vi stoppar i oss påverkar oss också på ett inre plan, både mentalt, själsligt och känslomässigt. Så detta är egentligen för ditt eget bästa, för det innebär inte bara att din kropp kommer att må bättre och tacka dig, det gynnar också din inre hälsa och hjälper dig att finna en inre balans. Så det handlar också om ett holistiskt perspektiv - det fungerar inte att enbart fokusera på att ta hand om sitt inre välmående, men att leva ohälsosamt i övrigt. Allting går hand i hand. 

Om du går igenom en utrensningsprocess där du släpper taget om smärtsamma minnen och själsliga sår eller genomgår ett andligt uppvaknande, så kan det även göra att du får olika kroppsliga symtom som egentligen är kopplade till de inre processer som du går igenom. Rädsla kan till exempel yttra sig i form av illamående, och vårt kontrollbehov kan visa sig som huvudvärk. Även när vi arbetar med att försonas med vårt förflutna, så kan det exempelvis komma upp som olika former av hudbesvär. Men som tur är så är allt detta övergående, och försvinner när vi har tagit oss igenom den processen. Det kan mycket väl vara kopplat till andra faktorer också förstås och är viktigt att kolla upp, men en vanlig indikator är plötsliga och oförklarliga symtom som sedan försvinner av sig självt igen. Med andra ord behöver det inte vara någonting dåligt, utan kan visa att det sker en transformation där du får göra dig av med gammalt som inte gynnar dig. Men det kan också vara en uppmuntran till att göra olika förändringar i ditt liv, eller ett sätt för kroppen att varna dig eller få dig att stanna upp.

Dina relationer och de människor du möter i livet blir ofta av en helt annan dimension när du går den andliga vägen. För när du börjar bli mer medveten och öppen så kommer du upptäcka kopplingar mellan dig och din omgivning. Synkroniserade möten kan börja ske, exempelvis så kanske en person plötsligt dyker upp som kan ge dig precis det svaret du behöver på en fråga som du funderat. Alla möjliga sorters sammanträffanden kan ske där du kan koppla ihop olika händelser i ditt liv med varandra. Men ofta så kan det också ske en stor förändring i dina relationer, från att ha erfarit "vanliga" kärleksrelationer som är mer baserade på egot, till att få uppleva kärlek på en djup och själslig nivå. Det innebär att du börjar träffa människor som du delar själsliga band med och spenderat tidigare liv med, detta är ofta möten som är ödesbestämda. Anledningen till att det här inte är lika vanligt bland människor som inte är inne på den andliga vägen eller aktivt fokuserar på att utveckla sig själva, är för att självkärleken och det inre växandet är själva grunden för själsliga relationer. De kräver att vi har kommit en bra bit med oss själva för att vi ska kunna leva tillsammans, men även för att kunna attrahera in varandra i sitt liv. Men det här handlar främst om just lärdomar och vår egen utveckling, då det här starka bandet som finns emellan två själar kan sätta igång otroligt starka processer beroende på hur mycket bagage vi bär med oss. 

Vissa av oss kommer i kontakt med vår andlighet senare i livet, ofta på grund av omständigheter i vårt liv som pushar oss till en större livsförändring. För andra så har den funnits med redan sedan barnsben. Men oavsett om vi är inne på det andliga spåret eller inte, så undkommer vi inte faktumet att vi alla oavsett innerst inne är andliga varelser. För vi är så mycket mer än det vi ser på ytan, vi består alla av energi i grund och botten, och det handlar mer om hur medvetna vi är om det. Så egentligen är det inte nödvändigtvis så att vissa av oss är mer andliga än andra, utan frågan är snarare om vi är i kontakt med den delen av oss själva, och om vi kan se förbi alla fasader och illusioner som livet medför. 

När du börjar vandra den här vägen så kommer du att upptäcka att livet är din största läromästare - att allting är sammankopplat och att din tillvaro är en spegling av dig själv, både dina relationer och ditt liv i stort. En insikt som innebär stort ansvar. Orden lärdomar och insikter är överhuvudtaget två väldigt viktiga nämnare som egentligen genomsyrar allting när du lever ett andligt liv. Så en återkommande fråga vi behöver ställa oss är: Vad ska jag lära mig av detta? Och en viktig insikt att bära med sig är att allting blir som det ska, är det meningen så blir det så. Det gör att det blir lättare att följa med i allting som sker och att finna en inre tillit. För det kan upplevas ibland som att vi blir testade hela tiden och att vi ställs inför många utmaningar, men det är trots allt för vårt eget bästa och för vårt inre växandes skull. För det är ju så att vi utvecklas inte om vi inte får motstånd ibland i livet, och det är ju utvecklingen som är det som står i fokus. Men vi får inte heller glömma att ju större motgång, desto större belöning. Allting jämnar ut sig i slutändan, och vi kommer alla få känna hur värt det var allt kämpande för att komma dit vi önskar. Men det är lika viktigt att väga upp detta med lekfullhet, skratt och glädje. Att inte fastna i det djupa och allvarliga, utan låta lättsamheten finnas lika nära till hands. Allting handlar om att finna en sund balans.