Behovet av gemenskap

Gemenskap och samhörighet är någonting som vi alla behöver. Att känna att vi är en del av något. Hur starka vi än må vara i oss själva, så behöver vi våra medmänniskor. Vi behöver bli förstådda, sedda och älskade.

Men samhörighet handlar inte bara om andra människor. Vi kan känna att vi är en del av en högre plan, eller en samhörighet med naturen. Det finns så mycket runtomkring oss som vi kan finna en djupare kontakt med, men vi får inte glömma att den viktigaste kontakten är den vi har med oss själva.

Vi hör egentligen alla samman, oavsett om vi känner av det eller inte. Men ju mer frånkopplade vi är ifrån oss själva, desto svårare blir det att förenas med andra människor. För ju vilsnare vi är, desto mer speglas detta i vår omvärld. Vi ser då vilsenheten i andra människor, och drar till oss människor som är lika bortkopplade som oss själva.

Men samtidigt som så många av oss är avstängda, så är det allt fler som vaknar upp och upptäcker sanningen om oss själva och om livet. Våra autentiska jag. Det är det som händer runtom i världen just nu - allting skakas om för att vi behöver väckas ur vår dvala. Det är dags att öppna våra ögon för hur viktigt det är att vi månar om oss själva, våra medmänniskor och om livet. Vi behöver se vad som faktiskt är viktigt, nämligen kärleken. Det är genom kärlek som vi kan bryta alla barriärer, och skapa förändring.

Men vi behöver först gå via våra egna hjärtan, för att se kärleken i andra människor. Att hata borde inte vara enkelt, för det är inte vår sanna natur. Hat kommer när vi stänger av våra riktiga känslor, och tappar kontakten med oss själva. Det är som en mörk förklädnad över det som smärtar inom oss, som vi inte klarar av att se. Förmågan att älska har däremot alltid funnits inom oss. Vi behöver bara hitta vägen dit, och den vägen går via våra känslor. På så sätt kan vi försonas med oss själva, och med våra medmänniskor.