"Allt är som det ska"

Stagnation och förändring - två polariteter som livet tenderar att pendla mellan. Båda sidor har sitt syfte, samtidigt som det finns fördelar och utmaningar med båda. När vi genomgår en förändringsfas i livet så kan det skapa lika mycket förväntan, spänning och glädje som rädsla och oro. Ovisshet är något som ofta skrämmer oss, eftersom det innebär att vi inte har någon kontroll. 

Men när vi upplever att vi är på en plats i livet där allting står still, då kan det snarare skapa en inre frustration men också även här en rädsla för att livet inte har någon riktning. Det kan vara svårt att se en mening i detta, men faktum är att det lämnar utrymme till att reflektera över vart vi vill styra vårt liv men inte minst hinna ikapp med oss själva. Kanske att vi behöver tid för att rannsaka oss själva och våra tanke- och livsmönster, eller bara en tid för återhämtning.

Livet behöver få ha sin balans - skulle vi hela tiden vara i ständig rörelse så skulle vi aldrig få möjlighet att processa det som sker och vi skulle heller inte ha energin, inspirationen och glädjen till att göra nya upptäckter hos oss själva och i vår omvärld. 

Det är så lätt att fastna i att allting antingen var bättre förr, eller kommer bli bättre i framtiden. Vilket försvårar för oss att vara förankrade i nuet, där livet faktiskt sker, och där vi kan påverka. Den perfektion vi söker finns i närvaron. Att den finns vid slutmålet, där alla pusselbitar fallit på plats, är en illusion. Visst finns det så klart också en djup meningsfullhet i att följa och uppnå våra drömmar och innersta önskningar, men vi kommer inte lika lätt kunna komma dit eller finna samma njutning om vi inte kan glädjas åt processen och vägen som tar oss dit. 

Vår iver att se utveckling och resultat gör att vi gärna vill börja kontrollera och forcera fram förändring. Men om vi börjar kontrollera för mycket så finns det risk för att vi motarbetar oss själva och försvårar hela processen eftersom vi då inte låter livet leda oss på rätt väg och signalerar till universum att vi inte vill ha hjälp på vägen. Vi är då inte i kontakt med vår inre vägvisare, utan styrs istället av vårt ego som är präglat av tvivel och rädsla. Då är det lätt att hamna på villovägar och därmed svårt att gå den unika väg som är menad för just oss. 

Enda sättet att skifta från ett tillstånd av rädsla till att finna vår inre trygghet är att ha tillit och våga följa det naturliga flödet i livet. Lita på att du är där du behöver vara just nu, även om det inte ser ut så som du kanske hade önskat. Men var medveten om att det också ofta är ditt ego som intalar dig att saker är "fel" eller "borde vara annorlunda". För när vi till slut tonar inåt så kan vi upptäcka en inre frid som erhåller ett helt annat budskap, och viskar att allt är som det ska.