Högkänslighet

Många av oss som är högkänsliga, även benämnt som HSP (highly sensitive person), är inte medvetna om det. Detta kan bidra till en känsla av att vara annorlunda eller att det är något fel på dig - en frustration som bottnar i att du inte förstår varför du har dessa upplevelser som kommer med att vara en högkänslig person. Så när du väl kommer underfund med att du har detta karaktärsdrag så kan det kännas som att en tung börda släpps ifrån dina axlar och att du faktiskt inte är ensam i det du upplever. Det är inte tal om en diagnos, det är snarare ett personlighetsdrag som innebär att man har en ökad känslighet när det kommer till sinnes- och känsloupplevelser, samt kroppsliga förnimmelser. Vi upplever och processar allting på ett så mycket djupare plan, och det är på gott och ont. För många av oss så kan det upplevas som att det innebär mycket motgångar med att vara så pass känslig, ofta för att vi inte vet hur vi ska hantera det och inte har en tillräcklig förståelse för vad vi går igenom. Men när vi ändrar på detta så kan vi utnyttja vår känsliga förmåga till vår fördel och inse vilken gåva det egentligen är.

Så vad innebär det att vara högkänslig?

Att bära på denna känslighet innebär en förstärkning när det kommer till att ta in både yttre och inre stimuli - såsom ljud, dofter eller känslor. Vi har ofta väldigt höga toppar och djupa dalar och kan lätt skifta mellan att känna nedstämdhet och sorg till lycka och upprymdhet. Det kan för vissa upplevas som en berg och dalbana som kan vara svår att hänga med i, ofta så kanske man inte förstår ursprunget till känslan utan plötsligt så dök den bara upp. Kanske så påminner det lite om att vara bipolär i beskrivningen, men det är trots allt rätt så stor skillnad. Känsloväxlingarna tenderar att vara rätt så kortvariga i förhållande till om man är bipolär, samt att det sistnämnda är en diagnos som kräver medicinering. Faktum är att vi som är högkänsliga har mycket större kontroll över vårt mående än vad vi tror, det finns något väldigt vackert med att vi processar alla intryck och detaljer på ett så djupt plan. En av anledningarna till att jag älskar att vara högkänslig är för att jag kan känna en sådan eufori över att leva. När jag lyssnar på musik så kan jag känna hela min själ sjunga, melodier och texter kan beröra mig otroligt starkt. Detta är något som jag tror många andra inte får uppleva på samma djupa plan.

Många högsensitiva har en stor empatisk förmåga, vilket är en egenskap som världen verkligen behöver mer av. Det är som att våra hjärtan är så stora att vi ibland inte vet vad vi ska göra med all den starka kärlek och känslostormar som vi upplever. Även om detta är en oerhört viktig och vacker egenskap så bidrar det dock ofta till att andra kan utnyttja den, om vi inte själva sätter stopp för det. Men ofta är vi också för snälla, och sätter andra i första rummet. Det vi egentligen behöver göra är att i första hand rikta empatin till oss själva. Vi behöver inse att den som allra mest behöver den kärleken du bär på är du själv. Hur mycket du än försöker att rädda andra, så är det bara de själva som i slutändan kan göra något åt deras situation och mående. Varje människa är helt ansvarig för sitt eget liv, den skyldigheten kan aldrig läggas på någon annan, för det kommer till slut att lämna dig dränerad på energi och leda till känslor av besvikelse och frustration. Däremot så kan man finnas som stöd för andra människor utan att det går ut över ens eget välmående, det gäller helt enkelt att hitta en balansgång mellan att finnas där för andra men också för sig själv. Det är grundförutsättningen för att du på bästa sätt ska kunna hjälpa andra.

- Utmaningar med HSP -

Då en vanlig fälla för oss högsensitiva är att vi lätt drunknar i våra känslor, så kan vi uppleva en hopplöshet och ensamhet som kan överskugga det fina med vår begåvning. Vi stöter ofta på hinder med vår känslighet som gör att vi kan önska att vi bara kunde vara som alla andra. Detta är känslor som vi förstås är helt berättigade att uppleva, men jag tror att många av oss skulle ta tillbaka föregående utlåtande om vi faktiskt blev ifråntagen vår gåva. Något som jag själv har kommit till insikt på senare tid är att jag skulle uppleva en oerhörd tomhet om jag inte hade mitt inre rika känsloliv, min vardag skulle rentav kännas riktigt grå och trist. För sanningen är att som högsensitiv person så har du lättare för att se skönheten i allting, och eftersom du känner och uppfattar saker på ett mer djupgående plan så kan det också ge fantastiska känslor av en större mening i allting. Så fallgropen med att vara högsensitiv är att vi på något sätt lätt fastnar i de mörka känslorna, och då missar det fantastiska med att bära på denna känslighet. Den bidrar också till att vi lätt tar på oss andras känslor, något som kan leda till förvirring och oreda kring vårt mående. Vi är alltså bra på att känna av andras energier vilket är en fin förmåga, men det får inte gå så långt att vi beblandar vår energi med andras. Därför behöver vi lära oss att dels reda ut vilka som faktiskt är våra egna känslor, men framförallt skydda oss ifrån negativ energi. Meditation är ett fantastiskt verktyg för att göra just detta, men också för att hämta tillbaka din energi. Besök gärna länken: Meditationens inverkan för att läsa mer om det! Men detta är bara ett sätt för hur du kan hantera din sensitivitet, så jag tänkte nu gå in på hur du kan gå tillväga för att göra din högkänslighet till en fördel snarare än nackdel och hitta den balans du behöver för att leva ett sunt och lyckligt liv!

Hur ska du hantera din känslighet?

Det första du behöver göra är att lära känna dig själv. En god självkännedom är A och O för att du ska kunna må bra, för det innebär att du lär dig vad du behöver i livet för att fungera så bra som möjligt. Som högkänslig så är det vanligt att man vill dra sig undan ifrån vissa miljöer och gärna undviker stora folkmassor, vi blir lätt utmattade när det blir för mycket intryck och behöver därför ofta dra oss undan för att processa allting och återhämta oss. Men bara för att man är högkänslig så betyder det inte att vi alla är exakt likadana, vi har ju förstås liknande huvuddrag men vi kan också skilja oss exempelvis gällande om vi är introverta, extroverta eller ambiverta. Att vara ambivert innebär att man definierar sig själv både som introvert och extrovert. Så försök att ta reda på hur du fungerar. Om det är så att du värdesätter att få spendera mycket tid på egen hand så ska du göra det, eller om du får ut mycket av att omge dig med mycket människor så behöver du få göra det. Många av oss dras ofta till lugna miljöer, såsom att spendera tid i skogen eller kanske i soffan med en god bok eller film. Vi kan också ofta ha en kreativ och konstnärlig förmåga, såsom att måla, skriva eller utöva någon form av musik. Det spelar egentligen ingen roll vilka behov du har, det viktiga är att du respekterar och uppfyller dem snarare än att försöka ändra på dig själv i förhållande till hur andra är eller vad de förväntar sig av dig, vilket leder mig in på nästa punkt som jag anser är en otroligt viktig del i det hela.

- En vanlig fälla med HSP -

Det största felet som vi högsensitiva många gånger gör är att vi kämpar emot oss själva. Vi kämpar emot dem vi är, istället för att samarbeta. Det är detta som gör att vi ofta får uppleva nackdelarna med vår känslighet, eftersom vi inte accepterar oss själva. Det du behöver göra är att sluta att anpassa dig efter omvärlden, börja istället anpassa dig efter din känslighet. Försök inte att vara som alla andra, försök istället att vara dig själv. Att vara sig själv kan tyckas vara ett uttjatat uttryck som man ofta har stött på innan, något som man ofta säger lite lätt till någon som råd. Men ofta så är det svårt att ta till sig, för många kan nog uppleva en förvirring kring det yttrandet och börja fundera på vem man egentligen är. Eftersom människor, egentligen generellt, är rädda för introspektion. Vi vågar inte alltid att ta reda på vem det egentligen är som gömmer sig därinne, för vi är så fullt upptagna med att spela våra invanda roller och behaga omvärlden så vi tappar lätt bort oss själva på vägen. Men egentligen så tror jag att vi alla innerst inne vill vara unika. Det är såklart viktigt för alla att hitta hem i sig själva, men för att vi känsliga själar ska kunna fungera så är det en grundförutsättning.. Jag säger det eftersom vi ofta känner oss annorlunda och missförstådda, vilket gör det nästintill outhärdligt i längden för oss att hålla på att göra oss till någon som vi inte är. Många av oss har nog fått höra kommentarer som att vi är för känsliga, att vi tänker för mycket, eller att vi är blyga. Omgivningen kan mycket väl vara bidragande till att trycka in oss i en mall som inte alls passar oss, en mall där vi tvingas till att vara mer utåtagerande och logiska snarare än eftertänksamma och känslosamma. Men om du frågar mig så vill jag vara det sistnämnda, för jag har insett vilken tillgång det är och jag beundrar människor som har dessa egenskaper. Som liten så trodde jag att vara försiktig och tystlåten var något negativt, eftersom jag ofta fick det kommenterat till mig nästan som om det var synd om mig. Så mitt mål blev att kämpa emot min blyghet och göra allt för att det inte skulle märkas, vilket egentligen innebar att jag arbetade emot den jag var och stämplade blygheten som något dåligt eller felaktigt. Men sanningen är att det är varken eller, det är bara ett faktum. Varför måste vi gradera allting till något som inte är sant?

En viktig grund: Kärlek & acceptans

Vad vi känsliga själar verkligen behöver är att acceptera och älska oss själva, precis som vi är. Hylla din sensitiva begåvning, hitta alla fantastiska möjligheter som kommer med att ha den. För om du har bestämt dig för att den endast är en börda så blir den det. Så våga vila i tilliten till att du har den för att den behövs! Du kanske känner dig ensam i att vara högkänslig men allt fler kommer till världen med en förhöjd känslighet och det är inte av en slump. Det finns redan så mycket människor som tar mycket plats, är snabbtänkta och har en hårdare attityd. Vi behöver fler som kan ta ett steg tillbaka och reflektera samt se det som andra går miste om, men också som har en hög empatisk förmåga. Förståelse, kärlek och omtanke är antagligen det som världen behöver som allra mest just nu. Så att skapa en god relation till din sensitiva begåvning gynnar inte bara dig själv, utan det bidrar till att hjälpa världen i stort. Det finns dessvärre mycket hat och rädsla när vi tittar runtomkring oss, något som inte kan växa ur människor som tar hand om sig själva och har utvecklat en sund kärlek till sig själv.

- Undvik negativa influenser -

Detta leder mig även in på en annan viktig punkt, nämligen hur vi hanterar de hemskheter som vi ser överallt, inte minst på nyheterna. Mitt råd här är enkelt: Om du mår dåligt av att höra om det negativa som händer runtom i världen, titta inte på det. Ta avstånd ifrån allt, egentligen, som får dig att dras in i mörkret och som du inte kan påverka. Det finns inte någon anledning för dig att utsätta dig för denna typ av lidande. Istället så uppmuntrar jag dig till att lägga din energi på det som ger dig glädje och värme, för även om nyheterna eller liknande vill lura i oss att allt tycks eskalera och att världen endast präglas av motgångar, så är det bara ett väldigt tydligt exempel på hur det vi fokuserar på växer. För sanningen är att det finns otroligt mycket skönhet och kärlek överallt, om vi bara väljer att titta med de ögonen. Precis som du är en varmhjärtad och fin människa, så finns det andra människor som är likadana! Jag tror det är viktigt att vi påminner oss själva om det, och inte låter oss luras av de källor som sprider negativitet för att istället drunkna i sorg. Att inte låta oss ätas upp av mörkret kan nog vara en av de stora utmaningarna för oss högkänsliga, men när vi lyckas ta avstånd ifrån det dåliga och omfamnar det ljusa och glädjerika så kan vi uppleva denna med samma styrka. Det är helt enkelt upp till dig.

- Empatins fördelar & nackdelar -

Vår empatiska förmåga är både vår bästa vän och värsta fiende, om man uttrycker det i starka ord. Det beror på hur vi väljer att använda oss av den och hur vi bemöter den. Vår förmåga att sätta oss in i andras situationer gör oss väldigt lämpliga till att arbeta med yrken som inkluderar människor i olika former. All form av kunskap kan man läsa sig till, men att lära sig att bli empatisk är svårare. Så det gör dig väldigt begåvad gällande att förstå hur andra känner, något som bidrar till att vi kan hjälpa andra människor på ett djupare plan, men samtidigt så kan det ligga oss i fatet eftersom vi lätt dras med i dessa känslor som egentligen inte är våra. Vissa av oss kanske tänker att man absolut inte kan arbeta med människor på grund av detta, eftersom man upplever att man inte klarar av det, vilket är otroligt synd eftersom jag tror att det kan vara den typen av yrke som vi är bäst lämpade för. Det blir lite motsägelsefullt kan man säga. Men om vi kan lära oss att hitta en balansgång och ett sätt att skapa den distans vi behöver så kan vi skapa underverk. Detta har varit ett orosmoment för mig personligen, hur man ska kunna hjälpa människor när man samtidigt är så känslig och så lätt blir påverkad av andra mående. Men det du behöver göra är att jobba på dig själv först, att helt enkelt hjälpa dig själv innan du ger dig in på att hjälpa andra människor. För när du börjar skapa en trygghet i dig själv och är i kontakt med ditt inre ljus, så dras du inte alls in lika lätt i andras bördor. Det är som att du automatiskt får en distans samtidigt som du känner med personen, kanske för att du också fokuserar på hoppet snarare än det negativa. Något som också är av stor vikt är att du bär med dig insikten att du inte kan rädda alla, du kan egentligen inte ens ta på dig ansvaret av att rädda någon. Vi är bara människor, och även om vi kanske ibland vill agera superhjältar så är det en alldeles för stor roll att ta på sig. Men det innebär inte att vi inte kan finnas som stöd ändå och vägleda på olika sätt, men det är upp till var och en att göra förändringen. Nu menar jag förstås inte att du automatiskt måste arbeta med människor, jag vill nog helt enkelt bara uppmuntra dig till det och visa att din känslighet inte är ett hinder, utan snarare en tillgång!

- Välj rätt umgänge -

Mitt sista råd är att du ska omge dig med människor som har förståelse och respekterar din känslighet. Det finns människor därute som kan klanka ned på den, och vi tar lätt illa vid oss. Detta är det sista du egentligen behöver, även om du kanske har kommit till insikten att du duger som du är. Det finns ingen anledning till att slösa din tid och energi på människor som inte kan se hur värdefull du är. Det mest optimala för oss känsliga själar är nog att vi hittar likasinnade, för det finns ingen som kan uppskatta och förstå dig till den graden som en som sitter i samma båt, och jag tror vi behöver det. Har du inte hittat dessa människor än så var lugn och försök ha tålamod, de kommer att komma till dig när du inser hur fantastisk du är!